Jesus help me

   JESUS HELP ME
 

In every need let me come to Jesus with

a humble heart saying,

                                        Jesus help me

 

In all my doubts, perplexities and temp-

tations,

                                        Jesus help me

 

In hours of loneliness, weariness and

trials,

                                        Jesus help me

 

In the failure of my plans and hopes, in

disappointments, trouble and sorrows,

                                        Jesus help me

 

When others fail me and your grace

alone can assist me,

                                       Jesus help me

 

When I throw myself on your tender love

as a Father and savior,

                                       Jesus help me

 

When my heart is cast down by failure

at seeing no good come from my ef-

forts,

                                       Jesus help me

 

When I feel impatient and annoyed with

others for not understanding me,

                                        Jesus help me

 

When I am ill and my head and hands

cannot work and I am lonely,

                                        Jesus help me

 

Always, inspite of my weakness, faults

and shortcomings of every kind,

Jesus help me and never forsake me.

                      ¤¤¤

 

ARCHBISHOP’S HOUSE

21, N. Parekh Marg

Mumbai 400 001

 

Bishop Ferdinand J. Fonseca             + Auxiliary Bishop iii

June 27, 1997

                   From the book My day to day prayer. Contact: Tel. No. 645 7073

 

Fritt av han den där Pelle Carls on

Fritt av han den där
Pelle Carls on

I begynnelsen, när
människorna strövade fritt omkring i skogarna och på fälten,
jagade sin mat för dagen, sov i sina
egna gjorda hyddor, kojor eller vad det var för nåt de bodde i,
inte vet jag. Då i alla fall levde ju
människorna ganska primitiva liv. Folk levde för att tillfredställa
sina behov och drifter. Människan
blir ju nöjd med sig själv om hon får sin mat och dryck. Sen måste
hon också ha mänsklig
kontakt och kärlek för att känna sig tillfreds med sig själv. Tiden gick väl som den
alltid har gjort när hux flux en grabb som hette Egon, på en cirka
30år, hade misslyckats med
sin jakt efter mat till sin familj, fick en briljant ide när han såg
sin granne komma hemdragandes
med en nyfångad älg till middag. Han tänkte som så; Att om jag går in och klubbar ner
min granne och snor hans älg så måste han komma över till mig och  köpa tillbaka lite älg
för att han och hans familj inte ska svälta ihjäl och dö ut. Egons fru blev givetvis
inte glad när Egon hade så onda tankar, men som tur var för Egon
så fanns inte brödkavlar på
den tiden, så Egon gjorde som han hade tänkt. Naturligtvis slog Egons
magnifika plan in. Inte kunde hans granne gå ut och jaga upp en ny
älg med en så dånande
huvudvärk. Älgar växte inte precis på på träd på den tiden i
alla fall. Egon märkte snabbt att om
han fortsatte i den här stilen så slapp han springa runt med yxan och fälla stora älgar.
Det är ju ganska farligt också. Det finns väl inga älgar som
gillar att få en yxa i nacken heller? Nej då, istället
arbetade Egon med att kartlägga hur han skulle få folk runt omkring
att arbeta för honom. Visst lyckades
han. Egon blev en stor och mäktig man. Fick många barn som alla fick heta Egon. När Egon dog tog hans
barn Egon, Egon, Egon och Egon över sin fars kunskaper. Fast de nya Egon var mycket smartare
än sin far. Det var de andra Egon som kom på att man kunde bygga stora hus och låta andra
primitiva människor som bara tänkte på sina egna behov och sina egna drifter producera
grejer därinne som de sedan kunde tvingas att köpa. Tiden fortsatte att knalla
iväg medans alla Egons ögon lyste. Människorna däremot började hänga lite, men Egon har
ju varit snabb i tanken hittills. Vad gör han? Jo han delar ut något
han kallar droger till
människorna och säger: – Ta det här, så blir ni glada igen! Människorna blir givetvis
glada och säger: – Dom är faktiskt ganska trevliga de där Egons
när allt kommer omkring: -
Tänk om de inte hade funnits, då hade vi fått gå här och hänga. Nej; – HURRA FÖR EGONS!
vrålade de i kör. När människorna senare
märkte att deras kroppar inte var byggda för att tåla drogerna. Så
sa Egons, som hade blivit
många fler under tiden: – Nja, det här var inte bra. – vi får fixa
en vårdinrättning. Visst
fixade de vårdinrättningar till de nerdrogade människorna, men de
hade bara plats till mindre än
10% av de vårdbehövande. Människorna förstod ju
att det är dyrt med vård och inte ska Egons behöva betala för att
vi drogar ner oss. Nej fy,
det vore ju att utnyttja Egons. Vi får nöja oss med det lilla vi
får, sa människorna återigen i
kör. Tiden började gå saktare
och slöare men i huvudet på Egons rörde det sig som vanligt. Man hade nu börjat tänka som
så. Om man lärde människorna lite grand om läsning och räkning
så skulle dom nog bli gladare
och tjäna ihop mer lyx till Egons. Så man införde något som
kallades skola där människorna
fick lära sig lite om hur samhället var uppbyggt och hur viktigt
det var att man bevarade Egons
ställning. För hur skulle det gå om inte Egons byggde bostäder
och varuhus med en massa
prylar i som människorna kunde välja och vraka bland. För att inte tala om den
fina vården som ges till folket som kan användas nästan gratis när
man skadat sig i sina
ansträngningar med att ge alla Egons mer makt.Med alla dessa prylar,
fina saker och droger levde folk lyckliga liv. Egons klagade inte. Möjligtvis för att
utvecklingen gick för sakta. Människorna blev också lyckligare,
för Egons gav dem allt de behövde för
att kompensera sina krämpor, så de skulle känna sig som människor. Och om alla är lyckliga
och fria finns väl inget att klaga över

Lyckligt slut